Svensk ordbok 2009, webbversion
[ham`burj-]
substantiv ~n äv. vard. hamburgarn, plur. ~, best. plur. hamburgarna
ham|burg·ar·en●stekt eller grillad biff av malet kött
ofta serverad mellan två halvor av ett litet runt bröd
kokk.JFRcohyponymstekburgare
en hamburgare med pommes friteshon slängde i sig en hamburgare till lunchsedan 1959av eng. hamburger med samma betydelse, förk. av Hamburger steak, till stadsnamnet Hamburg