Svensk ordbok 2009, webbversion

hamburgare [ham`burj-] substantiv ~n äv. vard. hamburgarn, plur. ~, best. plur. hamburgarna ham|­burg·ar·en●stekt eller grillad biff av malet kött ofta serverad mellan två halvor av ett litet runt bröd kokk.JFRcohyponymstekburgare en hamburgare med pommes friteshon slängde i sig en hamburgare till lunchsedan 1959av eng. hamburger med samma betydelse, förk. av Hamburger steak, till stadsnamnet Hamburg