Svensk ordbok 2009, webbversion

hal`vledare substantiv ~n äv. vard. halvledarn, plur. ~, best. plur. halvledarna halv|­led·ar·en●material med viss, mycket temperatur- och föroreningskänslig, elektrisk lednings­förmåga anv. bl.a. i o­lika typer av elektroniska förstärkare eltekn.typiska halvledare är kisel och germaniumsedan 1807 (i bet. ’o­fullkomlig isolator’)