Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
hal`vbroderhal`vbroder
substantiv halvbrodern halvbröder
halv|bror, halv|brodern●pojke eller man som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person
släkt.yrk.han träffar ofta sin halvbror○i plur. ofta med innebörd av ömsesidighetde är halvbröderngns halvbror, halvbror till ngn, ngra är halvbrödersedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. halfbroþir