Svensk ordbok 2009, webbversion

hal`vbror äv. hal`vbroderhal`vbroder substantiv halvbrodern halvbröder halv|­bror, halv|­brodern●pojke eller man som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person släkt.yrk.han träffar ofta sin halvbror○i plur. ofta med inne­börd av ömse­sidighetde är halvbröderngns halvbror, halvbror till ngn, ngra är halvbrödersedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. halfbroþir