Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
halm·en●mängd strån av mogen säd
anv. som foder, byggnadsmaterial m.m.
jordbr.halmgulhalmkärvehalmmadrasshalmtaksänghalm○äv. om oberedda stjälkar av lin el. hampasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. halmber ’halmstrå; halm’; gemens. germ. ord, besl. med grek. kal´amos ’halmstrå; rör’