Svensk ordbok 2009, webbversion

1hallå`a substantiv ~n hallåor hallå·an●kvinnlig annonsör av radio- eller tv-program m-med.yrk.sedan 1960
2hallåa [-lå`ael.-lå´a] verb ~de ~t hallå·ar1ropa hallå el. på­kalla upp­märksamhet på annat sätt vard.komm.hallåa (på ngn)sedan ca 18302fungera som hallå­man eller hallåa vard.m-med.hallåasedan 1929Subst.:vbid1-177827hallåande