Svensk ordbok 2009, webbversion
interjektion
1jag påkallar uppmärksamhet!
komm.hallå där, stanna!hallå, du glömde plånboken!hallå hallå, vi anropar alla bilister○äv. som svar på anrop e.d., särsk. vid telefonkontakthallå, det är jagsedan 1815av lågty. hallo med samma betydelse; ljudhärmande; som modernt ord, telefonsvar m.m., av eng. hallo
2hej
ett informellt hälsningsord
Nollhallå, hur mår du?sedan 1847
substantiv ~et
hallå·et●yrvaken stämning
efter chockartad upplevelse el. upptäckt
ngt vard.psykol.JFRcohyponymuppståndelse 2
det blev ett väldigt hallå när de upptäckte att tavlan var försvunnen○äv. allmännareoväsen
sedan 1847substantivering av 1hallå