Svensk ordbok 2009, webbversion
halländska
[
hal
`
-
äv.
hal
´
-
]
substantiv
~n halländskor
hall|länd·skan
1
knappast plur.
en dialekt som talas i Halland
land.
språkvet.
(på) halländska
sedan 1840
2
kvinna från Halland
land.
yrk.
sedan 1796