Svensk ordbok 2009, webbversion

hall`stämpla verb ~de ~t hall|­stämpl·ar●ge viss prägel åt af.samh.○ofta spec.garantera status eller äkthet hos hon före­drar verk av o­kända konstnärer fram­för den hallstämplade konsten○urspr. om (representant för) hall­rättförse (vara) med stämpel som tecken på fel­frihet hallstämpla ngtsedan 1837 i sin nuv. bet.Subst.:vbid1-177805hallstämplande, vbid2-177805hallstämpling