Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hall·on·et●ett rött, sött, ngt klibbigt bär
som eg. består av sammansatta småfrukter
bot.kokk.hallonsafthallonsyltskogshallonvildhallonplocka hallon○äv.hallonbuske
sedan ca 1550speciellt svenskt ord av omdiskuterat urspr.; trol. besl. med hall ’häll, klippa’ med bet. ’bär på stenig mark’