Svensk ordbok 2009, webbversion

hall´ick substantiv ~en ~ar hallick·en●man som lever på prostituerades in­komster och upp­träder som ett slags för­man för dem vard.yrk.JFRcohyponymsutenörcohyponymalfonscohyponymkopplare sedan 1892jfr finlandssv. dial. hallick ’vild­basare’; ur tjeckiska holomek ’naken tiggare’, till holy ’naken; skägg­lös’