Svensk ordbok 2009, webbversion

hak substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hak·et1skåra Noll○spec.in­skärning sedan 1807sv. dial. hak ’skåra; vinkel; hörn’ 2vanligen i sammansättn. enklare nöjes­lokal vard.scen.danshaksedan 1948