Svensk ordbok 2009, webbversion
hak
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
hak·et
1
skåra
Noll
○
spec.
inskärning
sedan 1807
sv. dial.
hak
’skåra; vinkel; hörn’
2
vanligen i sammansättn.
enklare nöjeslokal
vard.
scen.
danshak
sedan 1948