Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
hack|bräd·et1bräde där föda hackas sönder
kokk.sedan 1685till 1hacka och bräde
2ett stränginstrument vars strängar slås an med klubbor
i bruk särsk. under medeltiden
musiksedan 1640trol. av lågty. hackebrett med samma betydelse, till hacken i bet. ’hamra, slå’; jfr 1hacka
3bräde med hack för fästande av rorkult
på segelbåt e.d.
sjö.sedan 1691av äldre ty. Hack(e)brett med samma betydelse, ombildn. av Heckbord, till Heck ’akter på fartyg’; jfr häck 5