Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
hab·itué·er●vanligen i sammansättn.
flitig besökare
av ngt
scen.yrk.fotbollshabituéteaterhabituésedan 1865av fra. habitué med samma betydelse, eg. perf. part. av habituer ’vänja’, till habitude ’vana’; av lat. habitu´do ’utseende’, till hab´itus, se habit