Svensk ordbok 2009, webbversion

habituell´ adjektiv ~t hab·itu·ell●som sker ofta och regel­bundet särsk. med.NollJFRcohyponymvanemässig habituell snarkning är bl.a. korrelerad till åldersedan 1782av fra. habituel med samma betydelse; till lat. hab´itus, se habit