Svensk ordbok 2009, webbversion
habita
´
t
substantiv
~en ~er
hab·it·at·en
●
hemvist
särsk. om livsmiljön för en art el. en individ
särsk. biol.
biol.
JFR
cohyponym
biotop
sedan åtm. 1970-talet
till lat.
habita
´
re
’(att) bo’