Svensk ordbok 2009, webbversion
habi
´
t
substantiv
~en ~er
hab·it·en
●
klädsel
spec. om kostym e.d.
åld. el. skämts.
kläd.
sedan 1614
av fra.
habit
med samma betydelse; av lat.
hab
´
itus
’hållning; utseende; dräkt’, till
habe
´
re
’ha; hålla’; jfr
deshabillé