Svensk ordbok 2009, webbversion

h [hå´] substantiv h:et, plur. h:n el. h, best. plur. h:na 1åttonde bok­staven i vårt alfabet Nollsedan ca 1535av lat. h; jfr. grek. e´ta (η) 2sjunde tonen i en oktav i C-dur­skalan musikh-mollH-dursedan 1739