Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
göt·en●vanligen plur.
invånare i Götaland vid forntidens slut
land.yrk.svear och götar hade var sitt rikesedan 1278gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till munkarna i Enköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. göt; trol. till gaut ’utgjutning; utflöde, avlopp’, även i Gautelfr ’Göta älv’
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
el.
gö`tegö`te
~t ~n
göt·et●gjutet metallblock som är avsett för vidare bearbetning
metallurg.götstålgötvalsverkstålgöttackjärnsgöt○äv.kokill
sedan 1508brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. göt(e); bildn. till gjuta
substantiv ~en ~er
göt·en●anhängare av göticismen
litt.vet.yrk.Ling, den kanske mest kände av göternasedan 1811