Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
gös·en1en långsträckt, gröngrå abborrfisk med åtta mörka tvärband
en omtyckt matfisk
zool.kokt gös med smält smörsedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. gius; av osäkert urspr.; ev. till no. gjosa ’strömma, spruta fram’
2mycket stor och grov stång av tackjärn
anv. som råmaterial vid vallonsmide
metallurg.gösmåttgösspetttackjärnsgösgösen skjuts successivt in i eldensedan 1672av fra. gueuse med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.; ev. av lågty. göse ’klump av smält metall’ och besl. med gås
3liten flagga som hissas i fören på (krigs)fartyg i hamn
t.ex. en nationalflagga el. en flagga med stadsvapen
sjö.gösstakeörlogsgössedan 1691av nederl. geus; av ovisst urspr.