Svensk ordbok 2009, webbversion

gök substantiv ~en ~ar gök·en1en fågel vars grå­blå och vita hanne har ett karakteristiskt ”kucku” som läte och vars (ljusare) hona har flera hannar och lägger upp till 20 ägg, alla i o­lika bon hos an­dra fåglar psykol.zool.JFRcohyponymhorsgök gökborörsångargöksädesärlegöksödergökvästergökgöken gol i västergöken är sommarens härold○äv. om när­besläktade fåglarvanligen i sammansättn. gökfåglargöksläktetguldgökregngök○äv. om liknande före­mållergök○äv. bildligt om skojaraktig personvard.muntergökvar är nu den där göken någon­stans?sedan 1307 (i ort­namn)skiftesbrev på arvegods utfärdat på Göksholm i Närke av bl.a. Karl Ulfsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. göker; gemens. germ. ord; ljud­härmande 2kaffe blandat med bränn­vin eller konjak vard.kokk.SYN.synonymkaffegök ta sig en göksedan 1844förk. av en sup för göken (drycken skulle tas tidigt, på fastande mage, för att und­vika skadlig in­verkan från gökens läte) När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol.Alice Tegnér, Majas visa (1897)