Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
gök·en1en fågel vars gråblå och vita hanne har ett karakteristiskt ”kucku” som läte
och vars (ljusare) hona har flera hannar och lägger upp till 20 ägg, alla i olika bon hos andra fåglar
psykol.zool.JFRcohyponymhorsgök
gökborörsångargöksädesärlegöksödergökvästergökgöken gol i västergöken är sommarens härold○äv. om närbesläktade fåglarvanligen i sammansättn.
gökfåglargöksläktetguldgökregngök○äv. om liknande föremållergök○äv. bildligt om skojaraktig personvard.muntergökvar är nu den där göken någonstans?sedan 1307 (i ortnamn)skiftesbrev på arvegods utfärdat på Göksholm i Närke av bl.a. Karl Ulfsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. göker; gemens. germ. ord; ljudhärmande
2kaffe blandat med brännvin eller konjak
vard.kokk.SYN.synonymkaffegök
ta sig en göksedan 1844förk. av en sup för göken (drycken skulle tas tidigt, på fastande mage, för att undvika skadlig inverkan från gökens läte)
När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol.Alice Tegnér, Majas visa (1897)