Svensk ordbok 2009, webbversion
gå`sögon
substantiv,
plur.
gås|ög·on1vävt tygmönster med snedställda rutor med rundel i mitten
form.textil.gåsögondrällgåsögon förekom i Sverige redan under bronsåldernsedan 16732citationstecken som utgörs av två små sidställda vinklar («») på ömse sidor om det citerade
bok.sedan 1823