Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
gyttr·ing·en●tät och oordnad anhopning
bot.mineral.JFRcohyponymgytter
när de kom närmare såg de att ön i själva verket var en gyttring av fyra mindre holmar○spec. i vissa vetenskapliga sammanhangansamling
av blommor el. stenar e.d.
JFRcohyponymkonglomerat 1
blomkorgarna satt samlade i gyttringar längs stjälkensedan 1805