Svensk ordbok 2009, webbversion

gytt`ring substantiv ~en ~ar gyttr·ing·en●tät och o­ordnad an­hopning bot.mineral.JFRcohyponymgytter när de kom närmare såg de att ön i själva verket var en gyttring av fyra mindre holmar○spec. i vissa vetenskapliga samman­hangan­samling av blommor el. stenar e.d. JFRcohyponymkonglomerat 1 blom­korgarna satt samlade i gyttringar längs stjälkensedan 1805