Svensk ordbok 2009, webbversion
gytt
`
ra
verb
~de ~t
gyttr·ar
●
tränga(s) samman
utstr.
○
ofta refl.
med partikeln
ihop
molnen gyttrade ihop sig över bergmassivet
gyttra (ihop sig)
sedan 1820
trol. bildat till
gjuta
Subst.:
vbid1-176474
gyttrande
,
gyttring