Svensk ordbok 2009, webbversion

gytt`ra verb ~de ~t gyttr·ar●tränga(s) samman utstr.○ofta refl.med partikelni­hop molnen gyttrade i­hop sig över berg­massivetgyttra (ihop sig)sedan 1820trol. bildat till gjuta Subst.:vbid1-176474gyttrande, gyttring