Svensk ordbok 2009, webbversion

gytt´er substantiv gyttret gyttr·et●o­ordnad, tät mängd av före­mål el. människor utstr.JFRcohyponymvirrvarrcohyponymgyttring husgytterett gytter av butiker, krogar och verk­städergyttret av människor på torget○äv. bildligtett gytter av förvirrade tankarett gytter (av ngt)sedan 1762se gyttra