Svensk ordbok 2009, webbversion
gytt´er
substantiv gyttret
gyttr·et●oordnad, tät mängd
av föremål el. människor
utstr.JFRcohyponymvirrvarrcohyponymgyttring
husgytterett gytter av butiker, krogar och verkstädergyttret av människor på torget○äv. bildligtett gytter av förvirrade tankarett gytter (av ngt)sedan 1762se gyttra