Svensk ordbok 2009, webbversion
gu
`
te
substantiv
~n gutar
gut·en
●
gotlänning
särsk. vid beskrivning av äldre förh.
land.
yrk.
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
fornsv.
gutar
, plur.; etymologiskt samma ord som
got
; trol. besl. med
1
göt