Svensk ordbok 2009, webbversion

gung`ig adjektiv ~t gung·ig●som gungar psykol.hon blev illa­mående i den gungiga bussen○äv. med konstruktionsväxlingen gungig resa med färjan till Dan­mark○äv. om personsom känner yrsel han brukar bli gungig av ett par stark­ölsedan 1921