Svensk ordbok 2009, webbversion
gung`ig
adjektiv ~t
gung·ig●som gungar
psykol.hon blev illamående i den gungiga bussen○äv. med konstruktionsväxlingen gungig resa med färjan till Danmark○äv. om personsom känner yrsel
han brukar bli gungig av ett par starkölsedan 1921