Svensk ordbok 2009, webbversion

gull`a verb ~de ~t gull·ar●smeka och tala vänligt med ngn vard.komm.hon låg och gullade med det ny­födda barnet○ibl. bildligtvar­för gullar stats­ministern plötsligt med oppositions­ledaren?gulla (med ngn/ngt)sedan 1972till gull, guld Subst.:vbid1-175860gullande