Svensk ordbok 2009, webbversion
gudsman
[gut`s-]
substantiv ~nen gudsmän, best. plur. gudsmännen
guds|mann·en●person med kallelse att förkunna Guds ord
t.ex. präst el. profet
ngt åld.relig.yrk.malteserriddarna var inte bara gudsmän utan även krigaresedan mitten av 1400-taletRimbert, Den helige Ansgars livfornsv. gudz man