Svensk ordbok 2009, webbversion

gudsman [gut`s-] substantiv ~nen gudsmän, best. plur. gudsmännen guds|­mann·en●person med kallelse att förkunna Guds ord t.ex. präst el. profet ngt åld.relig.yrk.malteser­riddarna var inte bara gudsmän utan även krigaresedan mitten av 1400-taletRimbert, Den helige Ansgars livfornsv. gudz man