Svensk ordbok 2009, webbversion

gu`ding substantiv ~en ~ar gud·ing·en●(full­vuxen) ejder­hanne som hunnit få sin svarta och vita prakt­dräkt zool.SYN.synonymgudunge efter häckningen börjar gudingarna dra sig ut mot öppna havetsedan 1907sv. dial. gudinge; av o­känt urspr.