Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
gu`dfadergu`dfader
substantiv gudfadern gudfäder
gud|far, gud|fadern●manlig fadder
släkt.yrk.○ibl. äv. om överhuvud för ngtendast i den längre formen
maffialedaren NN, även känd som ”Gudfadern”ngns gudfar, gudfar till ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. guþfaþir, eg. ’andlig fader’