Svensk ordbok 2009, webbversion

gu`dfar el. gu`dfadergu`dfader substantiv gudfadern gudfäder gud|­far, gud|­fadern●manlig fadder släkt.yrk.○ibl. äv. om över­huvud för ngtendast i den längre formen maffia­ledaren NN, även känd som ”Gudfadern”ngns gudfar, gudfar till ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. guþfaþir, eg. ’andlig fader’