Svensk ordbok 2009, webbversion

guck`usko substantiv ~n ~r gucku|­skor·na●en hög, nejlikdoftande orkidé med stor, toffelliknande, gul läpp om­given av fyra långspetsade, purpurbruna kalk­blad bot.den frid­lysta guckuskon växer bl.a. på Ö­lands alvarsedan 1745till gucku, dialekt­form av kucku, och 1sko