Svensk ordbok 2009, webbversion
guck`usko
substantiv ~n ~r
gucku|skor·na●en hög, nejlikdoftande orkidé med stor, toffelliknande, gul läpp omgiven av fyra långspetsade, purpurbruna kalkblad
bot.den fridlysta guckuskon växer bl.a. på Ölands alvarsedan 1745till gucku, dialektform av kucku, och 1sko