Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
gröt·ig●fylld med oredig massa
av ngt
admin.komm.JFRcohyponymgyttrig
floden var grötig av snösörja○äv. bildligtrapporten var skriven på den mest grötiga svenska○spec. om rösttjock och otydlig
ofta på grund av att talaren håller på att brista i gråt
rösten blev grötig och orden fastnade i halsen när han talade om olyckansedan 1749