Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`tig adjektiv ~t gröt·ig●fylld med o­redig massa av ngt admin.komm.JFRcohyponymgyttrig floden var grötig av snö­sörja○äv. bildligtrapporten var skriven på den mest grötiga svenska○spec. om rösttjock och o­tydlig ofta på grund av att talaren håller på att brista i gråt rösten blev grötig och orden fastnade i halsen när han talade om o­lyckansedan 1749