Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`ta verb ~de ~t gröt·ar●vanligen med ngn av partiklarnaihop, till göra rörig vard.Nollden sista upp­giften var egentligen enkel men hon lyckades gröta till det för sig○äv. refl. (ibl. utan partikel)trafiken grötar all­tid till sig på efter­middagarnadet såg ut att gröta (i­hop) sig med de o­lika semesteraktiviteternagröta ihop/till ngt, gröta (ihop/till) sigsedan 1807Subst.:vbid1-175153grötande