Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
grön·skan●(sammanfattningen av) blad på träd, gräs eller andra växter
bot.sommargrönskatropikgrönskafrodig grönskavårens skira grönskaen välskött trädgård med yppig grönskavillan var knappt synlig, inbäddad i grönska○ibl. med tonvikt på den gröna färgeni granskogens djupa grönska○äv. med tanke på grupp av växtergrönskan i fönstren slokade betänkligt i sommarvärmensedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. grönska; till grön
En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.1986 års psalmbok, nr 201 (Sommarpsalm); text Carl David af Wirsén (1889), musik Waldemar Åhlén (1933)
verb ~de ~t
grön·skar●ofta pres. part.
växa och trivas
om växt med gröna blad
bot.grönskande bokskogar○äv. om område med sådana växterjorden började åter grönskaen grönskande oasgrönskasedan 1472–86Speculum Virginumjfr fornsv. grönskas
Subst.:vbid1-175115grönskande