Svensk ordbok 2009, webbversion

1grön`ska substantiv ~n grön·skan●(samman­fattningen av) blad på träd, gräs eller an­dra växter bot.sommargrönskatropikgrönskafrodig grönskavårens skira grönskaen väl­skött träd­gård med yppig grönskavillan var knappt synlig, in­bäddad i grönska○ibl. med ton­vikt på den gröna färgeni gran­skogens djupa grönska○äv. med tanke på grupp av växtergrönskan i fönstren slokade betänkligt i sommar­värmensedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. grönska; till grön En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.1986 års psalmbok, nr 201 (Sommarpsalm); text Carl David af Wirsén (1889), musik Waldemar Åhlén (1933)
2grön`ska verb ~de ~t grön·skar●ofta pres. part. växa och trivas om växt med gröna blad bot.grönskande bok­skogar○äv. om om­råde med så­dana växterjorden började åter grönskaen grönskande oasgrönskasedan 1472–86Speculum Virginumjfr fornsv. grönskas Subst.:vbid1-175115grönskande