Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`nling substantiv ~en ~ar grön·ling·en●en lång­sträckt, grå­brun, ofta fläckig liten karp­fisk som har tre par skägg­tömmar runt munnen och som lever på bottnen av vatten­drag; i Sverige begränsad till ett få­tal så­dana zool.sedan 1609efter ty. Gründling med samma betydelse, eg. ’som håller sig ut­med bottnen’; till 2grund, med an­slutning till grön