Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
grön·ling·en●en långsträckt, gråbrun, ofta fläckig liten karpfisk som har tre par skäggtömmar runt munnen
och som lever på bottnen av vattendrag; i Sverige begränsad till ett fåtal sådana
zool.sedan 1609efter ty. Gründling med samma betydelse, eg. ’som håller sig utmed bottnen’; till 2grund, med anslutning till grön