Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, neutr.
grön|köp·ing●ofta med versal
(typisk) småstad
med tonvikt på (förmenta) egenskaper som provinsialism, inskränkthet o.d.
samh.diskussionen var rena rama grönköpingsedan 1895till grön i bet. ’omogen; bortkommen’ (namnet är trol. skapat av Albert Engström)