Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`e substantiv ~n grö·en●(typ av) liten eller medel­stor gräs­växt med små­ax i pyramid­formig vippa ofta före­kommande på betes­mark el. i gräs­mattor bot.lundgröevitgröeängsgröe○äv. om vissa stor­växta gräs med o­regelbundet byggda vipporgryne glesgröejättegröesedan 1792trol. dialekt­form av gröda