Svensk ordbok 2009, webbversion

grä`vare substantiv ~n äv. vard. grävarn, plur. ~, best. plur. grävarna gräv·ar·en●vanligen i sammansättn. person som gräver yrk.dödgrävareguldgrävareutgrävare○ngn gång äv. om grävande (under­sökande) journalistkorruptions­härvan var en ut­maning för en gammal grävare som NNsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gravare