Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. grävarn, plur. ~, best. plur. grävarna
gräv·ar·en●vanligen i sammansättn.
person som gräver
yrk.dödgrävareguldgrävareutgrävare○ngn gång äv. om grävande (undersökande) journalistkorruptionshärvan var en utmaning för en gammal grävare som NNsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gravare