Svensk ordbok 2009, webbversion
grä
`
sa
verb
~de ~t
gräs·ar
●
träffa marken och ta ny riktning
om kula, ivägskjuten boll e.d.
mindre brukl.
mil.
sport.
JFR
cohyponym
rikoschettera
gräsa
sedan 1691
till
gräs
Subst.:
vbid1-174820
gräsande
,
vbid2-174820
gräsning