Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
grän`slagrän`sla
verb ~de ~t
gren·slar, grän·slar●sätta sig (eller sitta) med ett ben på vardera sidan om
ngt
han grenslade motorcykeln○i slalomsammanhang äv.passera med ena skidan på fel sida om
käpp (el. port)
hon grenslade sista porten och blev diskadgrensla ngn/ngtsedan 1833sv. dial. grensla, grena ’skreva med benen’; till gren
Subst.:vbid1-173038grenslande,
vbid2-173038grensling,
vbid3-173038gränslande,
vbid4-173038gränsling