Svensk ordbok 2009, webbversion

gren`sla el. grän`slagrän`sla verb ~de ~t gren·slar, grän·slar●sätta sig (eller sitta) med ett ben på var­dera sidan om ngt han grenslade motor­cykeln○i slalomsammanhang äv.passera med ena skidan på fel sida om käpp (el. port) hon grenslade sista porten och blev diskadgrensla ngn/ngtsedan 1833sv. dial. grensla, grena ’skreva med benen’; till gren Subst.:vbid1-173038grenslande, vbid2-173038grensling, vbid3-173038gränslande, vbid4-173038gränsling