Svensk ordbok 2009, webbversion

grän`sgångare substantiv ~n äv. vard. gränsgångarn, plur. ~, best. plur. gränsgångarna gräns|­gång·ar·en●person som bor och betalar skatt i ett visst land men arbetar i ett grann­land yrk.JFRcohyponymgränspendlare sedan 1994