Svensk ordbok 2009, webbversion
grän
`
sgångare
substantiv
~n
äv. vard.
gränsgångarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
gränsgångarna
gräns|gång·ar·en
●
person som bor och betalar skatt i ett visst land men arbetar i ett grannland
yrk.
JFR
cohyponym
gränspendlare
sedan 1994