Svensk ordbok 2009, webbversion

grän`sa verb ~de ~t gräns·ar●ha gemensam gräns med ett annat om­råde af.geogr.samh.i öster gränsar skogen till en stor sjö○äv. bildligt i fråga om närhet till annat till­stånden nonchalans som gränsar till föraktmed till visshet gränsande sanno­likhetgränsa till/mot ngtsedan 1501Bihang till Rimkrönikornafornsv. gränza Subst.:vbid1-174710gränsande