Svensk ordbok 2009, webbversion

grupp`boende substantiv ~t ~n grupp|­bo·end·et●en boende­form för funktions­hindrade som var och en kan ha sin lägenhet men äv. till­gång till gemensamma ut­rymmen och aktiviteter samt till hjälp av an­ställd personal (dygnet runt) samh.gruppboendet har sedan 1970-talet fått allt större betydelse, bl.a. för av­vecklingen av de stora mental­sjukhusen○äv. om en­skilt boende av detta slaghon sökte jobb på ett gruppboendesedan 1970-talet