Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
grupp|bo·end·et●en boendeform för funktionshindrade
som var och en kan ha sin lägenhet men äv. tillgång till gemensamma utrymmen och aktiviteter samt till hjälp av anställd personal (dygnet runt)
samh.gruppboendet har sedan 1970-talet fått allt större betydelse, bl.a. för avvecklingen av de stora mentalsjukhusen○äv. om enskilt boende av detta slaghon sökte jobb på ett gruppboendesedan 1970-talet