Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dtrygghet substantiv ~en grund|­trygg·het·en●grund­läggande trygghet samh.en social grundtryggheten grundtrygghet som ut­går från fasta normerett barns grundtrygghet får inte rubbas av ständiga gräl○spec. om (ett system med) lika hög ersättning (o­beroende av in­komst) för alla vid sjukdom m.m.MOTS.antonyminkomsttrygghet grundtrygghetsförsäkringgrundtrygghetsprincipensedan 1958