Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
grund|trygg·het·en●grundläggande trygghet
samh.en social grundtryggheten grundtrygghet som utgår från fasta normerett barns grundtrygghet får inte rubbas av ständiga gräl○spec. om (ett system med) lika hög ersättning (oberoende av inkomst) för alla vid sjukdom m.m.MOTS.antonyminkomsttrygghet
grundtrygghetsförsäkringgrundtrygghetsprincipensedan 1958