Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dton substantiv ~en ~er grund|­ton·en●ton som ut­gör utgångs­punkt för skala eller bas­ton i ackord och som ger namn åt en skala el. ett ackord konstvet.i C-dur­skalan är tonen C grundton○äv.den lägsta av de (del)toner som en ljud­källa ger upp­hov till särsk. fonetik○äv. bildligt, spec.dominerande färg­ton ○spec. äv.grund­stämning grundtonen i berättelsen är ljussedan 1802