Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dsten substantiv ~en ~ar grund|­sten·en●(viktig) sten i grund af.byggn.tekn.JFRcohyponymhörnsten tre av husets grundstenar vilade på ur­berget○ofta bildligtnöd­vändig förut­sättning för viss upp­fattning e.d. JFRcohyponymgrundval kristendomen och humanismen är grundstenar i vår civilisationsedan 1490Arboga stads tänkebokfornsv. grund­sten