Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dpelare substantiv ~n äv. vard. grundpelarn, plur. ~, best. plur. grundpelarna grund|­pel·ar·en●pelare som ut­gör grund­val för ngt allmän värderingbyggn.tekn.○särsk. bildligten grundpelare i hans resonemangrätts­väsendet är en av de grundpelare som sam­hället vilar påsedan 1680