Svensk ordbok 2009, webbversion

grun`dare substantiv ~n äv. vard. grundarn, plur. ~, best. plur. grundarna grund·ar·en●person som har grundat ngt särsk. en organisation el. en lära af.yrk.sesegrunda 2 stadens grundare står staty på torgetgrundare (av ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. grundare