Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. grundarn, plur. ~, best. plur. grundarna
grund·ar·en●person som har grundat ngt
särsk. en organisation el. en lära
af.yrk.sesegrunda 2
stadens grundare står staty på torgetgrundare (av ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. grundare