Svensk ordbok 2009, webbversion

grottmänniska [gråt`-] substantiv ~n grottmänniskor grott|­männ·isk·an●(för­historisk) in­vånare i grotta historia.land.yrk.SYN.synonymtroglodyt ○äv. bildligt om aggressiv eller o­intelligent personvad är det som gör att vissa fotbolls­supportrar i­bland beter sig som grottmänniskor?sedan 1892