Svensk ordbok 2009, webbversion

1grotes´k adjektiv ~t grot·esk●ful genom förvridna drag och klumpiga former admin.en grotesk förvanskning av den vackra bilden○äv. försvagatmot­bjudande hotelse­breven erbjöd grotesk läsning○äv. i fråga om med­vetet (konstnärligt) ut­nyttjande av detta som uttrycks­medeli sitt senare måleri visar han en dragning till det groteskagrotesk (att+V)sedan 1735av fra. grotesque med samma betydelse; av ita. grottesco, eg. ’i samma stil som grott­målningar (i det antika Rom)’; jfr grotta
2grotes´k substantiv ~en ~er grot·esk·en1scen, bild eller större struktur vars in­tryck åstad­koms genom förvridet och förgrovat inne­håll mindre brukl.scen.man stiliserar, man gör grotesker, fars och buskis om­växlande med drama av stort allvarsedan 1896se 1grotesk 2en dekorativ ornament­stil med fantastiska samman­ställningar av växter, djur, arkitekturelement och hantverks­produkter urspr. i det antika Rom men åter­upptagen under renässansen konstvet.groteskornamentikRafaels grotesker i Vatikanens loggiorsedan 17843ett typ­snitt med genom­gående jämn­tjocka linjer och utan seriffer åld. i fackmässiga samman­hang, ersatt av ”linjär”litt.vet.ord­bokens uppslags­ord var satta i grotesksedan 1873